Sista dagen på praktiken. Efter 2 månader till sjöss är jag snart på väg hem igen. Har packat allt och hytten är städat. Idag har jag inte behövt jobba någonting så det blev lite sovmorgon i morse. Nu sitter jag vid datorn och gör mest ingenting. Nu är det strax ankomst i Göteborg och sen får jag se vad som händer. Vet inte riktigt när vi åker här ifrån. Sedan kommer fartyget att åka ny runda som vanligt. Det som skiljer sig denna gång är att de har en vecka på sig att ta sig upp till Finland. Transtimber ska nämligen bli tisdagsbåt. Vilket innebär att de kommer vara i Göteborg på tisdagar i stället för fredagar. Så de blir inte många knop upp...Om jag inte fattat fel som kommer julen ombord firas ute på havet. Men kanske att de skulle få några lediga dagar i Finland. Jag vet inte riktigt.
Detta blir inte det sista inlägget men kanske de näst sista så ska försöka att sammanfatta min tid ombord på Transtimber. Läs den som orkar! hehe
Kommer ihåg att jag tyckte trapporna upp till inredningen aldrig tog slut första gången jag gick ombord med min väska. När vi kom till Göteborgshamn igen en vecka senare kände jag inte igen mig. Var det verkligen här vi låg förra gången? Och trapporna (med fallrep) som jag hade för mig va tre stycken va två inte alls så långa som jag kom ihåg det. Fartyget verkade så stort och jag hade ingen aning om var saker och ting fanns. Första kvällen gick man runt som en vilsen figur och försökte hitta till köket och middagen. Nu efter att ha trampat omkring på 26 x 190 meter i 8 veckor så har jag koll på vart jag ska gå. I början var det jobbigt när matrosen man skulle gå med försvann för jag hade ju ingen aning om var han kunde tänkas gått, i och med att jag varken kände till fartyg eller deras arbete.
Första halvan av praktiken arbetade jag bara som matros och kom snabbt in i deras rutiner, arbete och tider. Jag hade från början ingen aning om hur arbete ombord fungerar. Så var en aning förvirrad den första veckan. Blandade dessutom ihop två matroser så visste inte vem jag skulle gå med. Men de gick ju bra i alla fall. Tycker det har varit en lagom lång praktik. Den ska i alla fall inte vara kortare! Det var först efter kanske tre veckor som jag fått in allt och verkligen kunde va med och göra allting. Det var då det började bli kul på riktigt och det kändes som man kunde vara delaktig på ett helt annat sätt. I stället för att bara vara ett frågetecken som ställer en massa frågor och försöker göra så gott man kan så har man en bild av hur de ska vara och kan komma med egna tankar och idéer. Men det är kanske så det käns första gången när man inte har någon aning alls om någonting ;-) Sen fick jag vara med på bryggan. Även om det kan verka väldigt slappt föra att man inte behöver röra på sig så behöver det inte alls va fallet. Det är klart att när man ska gå på samma kurs i några timmar och inga båtar finns omkring så kan man sitta med fötterna på instrumentbrädan och mer eller mindre ha det slappt. Men då det kommer fartyg från alla håll och kanter så pågår det mycket aktivitet i hjärnan. Det gäller att ha koll på vad man gör.
Jag har lärt mig otroligt mycket under min tid till sjöss. Det är kunskap och erfarenhet som liksom blir svårt att förklara eller beskriva. Åtta veckor ombord (eller i alla fall några stycken) är nog vad som behövs för att kunna förstå det riktigt ordentligt. Denna upplevelse som bara varit positiv för mig är allt tack vare den sköna besättningen. De har brytt sig om mig och velat lära mig. De har blivit mina kompisar. Vi har skämtat och busat med varandra, berättat en massa historier. Jag har alltid tyckt att det ska bli kul att arbeta. Så tack till alla som gjorde min praktik så lärofylld och rolig. Kunde inte haft det bättre! :-D
Har hört att jag haft tur med båten också. Det är ett väldigt fint fartyg, Transtimber. Men det blir ju lätt att man tror att så det ser ut här ser det ut överallt, men så är det ju självklart inte. Nästa gång ska jag se till att få testa på någon annan fartygstyp så att jag kan samla på mig nya kunskaper.
Det jag kommer sakna mest är att få känna mig delaktig och att kunna hjälpa till, skoja med matroserna, sällskapet med Filip och Simon, vakterna med Magnus, när alla matroser hjälps åt vid ankomst och avgång och det förhållande som byggdes upp mellan varandra. Det är ett jättebra fartyg men framförallt är det ju folket man kommer sakna. Hade ju inte varit samma sak att komma tillbaka om besättningen bytts ut... men sånt är livet och då får man ju i och för sig lära känna nya :-)
Finns ju såklart hur mycket som helst att säga. Tänker på så mycket just nu att de bara försvinner. Så just nu kommer jag inte på något mer. Eller riktigare sagt jag orkar inte skriva mer. Men de är ju inte förbjudet att prata med mig om man vill veta mer hehe ;-) Slog mig just att undra hur många frågor de har där hemma och jag kommer ju inte kunna sluta berätta, berätta och berätta.
Kram på er alla!
PS. Känner mig föresten typ bra nu i kroppen. Så kommer inte bli mågra problem med att fira jul hehe :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar